zusammenprallen
[t͡suˈzamənˌpʁalən]
- Präsens (er/sie/es):
- prallt zusammen
- Präteritum (er/sie/es):
- prallte zusammen
- Partizip II:
- zusammengeprallt
- Hilfsverb:
- sein
Verb
- zusammenprallen
Grammatik von بهم خوردن
Verb
- Mit Vokalzeichen
- بِهَم خوردَن
[t͡suˈzamənˌpʁalən]